And the days blur into one

Uh, det känns så tråkigt att blogga. Inte för bloggandets skull, men att jag skriver om exakt samma sak varje dag. Är det kul att läsa? Lever ni?
På ett sett är ju detta min dagbok, något jag kan se tillbaka på i framtiden, men ändå. Vill ni fortsätta läsa om livet på landet, eller ska jag uppdatera bara om det händer något? Jag behöver lite respons.

Vi ses senare!

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Idag har inte varit en rolig dag. Klockan halv åtta i morse väckte Tanya mig för att vi skulle packa. Jag fyllde i hennes minnesluckor från föregående kväll, och sen va det dags att checka ut. Vi gick ner, köpte frukost och kollade på the mindy project tills det var dags att gå till tåget och säga hejdå till tanya. 
Idag åkte hon hem, min rockstar, taylor swift älskande, nonstop pratade, hysteriskt roliga, searching for keys, basketboll, drunk girl och cool guy dansande underbara vän. Så idag har jag legat i sängen och varit deprimerad. Kvällen lär fortsätta i samma bana. 
 

Tyst så tyst

Hej!
Hur är läget? Med mig är det bra. Tänkte bara höra lite här. Ni är en stadig återkommande grupp som kikar in, men ni är så himla tysta! Lever ni? Jag börjar bli lite orolig, dags att ringa ambulans? Lämna supergärna en kommentar. Det är hundra gånger roligare och mer motiverande att blogga när man får lite respons än för döva öron.

Jaja, nog om det. Klockan är nu 11.00 på pricken och jag ligger fortfarande i sängen. Ska nog sätta mig framför tvn ett tag i väntan på att alla ska vakna. Så får det bli :) hej hopp!

Sviken till hundra procent

Jag är så himla besviken. Här sitter jag hundratals mil hemifrån och trodde att jag kunde lità på en person. Inte bara vem som helst men min egen syster. Har precis bokat farmkursen för oss båda vilket jag fick intrycket av vad båda ville. Men tydligen hade jag fel. Så nu sitter jag här ensam med flera tusen minus för att det är för mycket begärt för någon att svara på sms. Är så himla arg att jag kan slå sönder något. Har aldrig varit mer besviken på en annan människa. Någonsin. 
Som tur är har jag Becca som jag ska hänga med, men efter detta ser det ut som att jag reser själv. Fy fan säger jag bara. Fy-fan-så-in-

Emma är hemma. Jag är kvar.

Jaaaaa, som kanske en del av er har fått reda på så har Emma åkt hem. Hon klarade 2 veckor down under och är nu tillbaka på stadig svensk mark. Närå, det låter värre än det är, hon är hemma för att köpa radhus! Hon stannar hemma i en månad, max, sen kommer hon tillbaka igen (du har lovat!!!!).
Så, nu är jag ensam i detta gigantiska land. Det är konstigt, förrvirrande och knäppt. Dessa dagar har spenderats med shoppig, lunchande, strandvandring och stadsvandring. Har även lyckats knåpa ihop ett CV. 
 
Nackdelar med att vara själv:
  • Ja, för det första är det freaking ensamt
  • Jag måste hitta på saker själv
  • Jag måste hålla utkik var jag ska hoppa av bussen själv vilket är sjukt förvirrande. Idag bad jag busschaffören att säga till när jag va framme, tror ni han gjorde de då? Nej, jag satt med google maps (åh herre gud prisa herren för denna underbara uppfinning!)
  • Jag måste köra bil själv. På fel sida. Bland andra bilar.
  • Jag tvingas ur min comfortzone
Fördelar med att vara själv:
  • Jag träffar mer folk
  • Jag hittar på mer saker för att inte döööö
  • Jag tvingas ur min comfortzone
Tur att det bara är för en månad. Dock har jag kommit fram till lite resplaner här. Mer om det kommer!
 
Gammal bild på mig och ungjäkeln

vilsnaiaustralien.blogg.se

Sanna 24, Emma 22, Två systrar söker äventyr på andra sidan klotet. Så lät det i från början. Dock åkte Emma hem efter 2,5 veckor. Så följ min resa, från storstadsliv i Sydney till goon-drickande i Cairns till farmjobb i Australiens outback!

RSS 2.0